Klockan är kvart i åtta och jag har borstat tänderna och lagt mig brevid Axel.
Ja, det är sant. Inte är det första gången direkt heller. Det tär att inte sova hela nätter och sedan jobba och ta hand om Axel, katt och hem efteråt. Inatt har jag sovit max fyra timmar. Inte i sträck alltså, nä uppdelade på minuter. Så jävla onödigt att ligga vaken och vrida sig när alla andra sover. Sedan, när jag somnat, vaknar Axel och kan intr somna. Klarvaken igen. Förlåt att jag klagar. Men sömnbristen är konstant. Fattar själv inte hur jag kan va människa än. Innan vi fick barn fick jag lov att få "min skönhetssömn", dvs sova MINST åtta timmar i sträck. Annars var jag helt väck. Tänk om jag fick sova åtta timmar i rad någon natt. Eller iallafall typ fem? Men den tiden kommer också. Tills dess fortsätter jag att lägga mig innan åtta vissa kvällar. Jag bara måste för att klara av det! Men så ni vet, ser ni en zoombie som ser ut som mig, så är det jag!
Jag och min lilla sömnterrorist💗 Trots att det är jobbigt att inte sova kan jag riktigt känna hur oxytocinet sprider sig genom kroppen när han behöver en kram eller hundra mitt i natten